BERTOLT BRECHT
Tredje rikets fruktan och elände
Tredje Rikets fruktan och elände bygger på ögonvittnesskildringar och tidningsnyheter från Nazityskland. Bertolt Brecht (1898–1956) och hans medarbetare Margarete Steffin (1908–1941) skrev pjäsen i exil. De 24 scenerna är ett montage från olika samhällsområden och yrken, tillspetsade situationer och stillsamma vardagsmiljöer. I de korta scenerna undersöks hur nazismen infiltrerade vardagslivet, i uttryck och hållningar, i något glidande som långsamt ledde till maskinell utrotning av människor och hänsynslös terror. Brechts scener speglar hur medvetanden och förhållningssätt förändras av ett politiskt partis framgångar, som om man inte märker att detta parti är djupt människofientligt. Pjäsen framfördes första gången i maj 1938 i Paris. De åtta scener som spelades försågs med titeln 99%, en ironisk referens till den folkliga uppslutningen kring Hitler i det tyska valet i mars 1936.
Scener från tyskt liv 1933–1938:
Nationell folkgemenskap · Förräderiet · Kritkorset · Träsksoldater · I folkets tjänst · Juridisk process · Yrkessjukdomen · Fysiker · Den judiska hustrun · Spionen · De svarta skorna · Arbetstjänsten · Arbetarens timma · Kistan · Den frigivne · Vinterhjälpen · Två bagare · Bonden utfodrar sin gris · Den gamle kämpen · Bergspredikan · Mottot · I kasernerna sprids ryktet om beskjutningen av Almeria · Skapa arbetstillfällen · Folkomröstning
Ulf Peter Hallberg, författare och översättare (Berlin), och Kent Sjöström, docent i teater (Malmö), introducerar pjäsen, kommenterar tidshistorien, Brechts teaterarbete och hans syn på skådespelaren och rollen.
Barndom i Berlin kring 1900 liknar Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Benjamin åkallar i minnet ett föremål eller en händelse som han skänker en ny betydelse. Ett namn eller en smak är allt som behövs, precis som hos Proust. Det går att läsa verkligheten, men bara i särskilda ögonblick: »Författaren håller levda timmar i handen precis som samlaren håller konstföremål.«
ULF PETER HALLBERG
Överallt avläser Benjamin den borgerliga miljöns dolda innebörd och hur den får allt svårare att värja sig mot intrång utifrån. Där syns pojkens sovrum dit föräldrarna tog sin tillflykt under ett inbrott, loggian mot gården där man hörde arbetarklassen väsnas, sommarhuset i Potsdam där fjärilsjakten lärde gossen allt han behövde veta om förföljelse, burspråket där mormor tog emot omgärdad av dofter från europeiska kolonier.
SARA DANIUS
Prosaminatyrerna om Berlin skrevs ursprungligen för tidningar och tidskrifter i Tyskland. 1931 hade Benjamin skrivit över tjugo stycken och funderade på att ställa samman dem till en bok med titeln Berliner Chronik. Dessa texter är tydligt självbiografiska och har en enklare berättarstruktur.
I Poveromo i Italien fördjupar sig Benjamin, efter att i Nice den 25 juli 1932 ha planerat men inte begått självmord, i arbetet på Berlinboken. Han skalar bort det personligt biografiska och övergår till att teckna en mera allmängiltig bild av barndomen. Samtidigt går den alltmer urholkade Weimarrepubliken mot sitt slut. Medan Benjamin avslutar ett hörspel för radion brinner riksdagshuset. Den 17 mars 1933 emigrerar Benjamin i
sista stund till Paris.
I Paris ägnar han sig framför allt åt sitt omfattande projekt om Paris passager, ett panorama över artonhundratalets tidsanda och fenomen, men fortsätter då och då arbetet på Barndom i Berlin. Före den misslyckade flykten över Pyrenéerna 1940, som slutar med självmord, lämnar Benjamin ett maskinskrivet exemplar av Berliner Kindheit um neunzehnhundert till Georges Bataille, vid denna tid bibliotekarie på Bibliothèque nationale
* * *
Walter Benjamin (1892–1940), tysk-judisk filosof och kritiker, avläser det förflutna i staden Berlin för att skapa möjligheter för det kommande. Sagan och och myten vävs in i minnesbildernas konkretion. Tiden innehåller en uppfordran att tolka det förflutna som förblir oavslutat.
Denna utgåva innehåller kommentarer till Walter Benjamin av Sara Danius och Ulf Peter Hallberg, samt bild- och textmaterial från Benjamins barndomstid och resehandboken Baedekers Berlin kring sekelskiftet 1900.
»Biljetter för alla från Berlin avgående tåg säljes: på hotellen Bristol, Kaiserhof, Grand Hotel de Rome, Centralhotel; dessutom på den officiella resebyrån på Potsdamer Bahnhof, hos Brasch & Rothenstein, på Internationales Reisebureau, Carl Stangen (som representerar Thomas Cook & Son, London) och Hugo Stangen.«
BAEDEKER’S BERLIN UND UMGEBUNGEN
»Han ställer sig på tröskeln till olika rum för att ringa in de bara till hälften förstådda känslor och mytologier som fortfarande dröjer sig kvar.«
SARA DANIUS